Byte av redovisningsregelverk - detta gäller

Redovisning | 25/08/2020

av Johan Nilsson

 

Alla aktiebolag i Sverige behöver tillämpa något av regelverken K2, K3 eller IFRS. För den stora mängden onoterade bolag är det främst K2 eller K3 som gäller. Valet mellan dessa kan kännas självklart för de flesta, men många har mycket att vinna på att välja rätt - helst från start, men även vid ett byte vid ett senare tillfälle. 


Storleken på företaget idag och i framtiden men även vilken verksamhet företaget bedriver kan och bör påverka valet av redovisningsregelverk. Det kan inträffa händelser där företagets årsredovisningar granskas extra noggrant. Konkurs, likvidation, skatterevision eller domstolsprocess är några sådana tillfällen. Nedan förklarar vi bakgrunden och vad man behöver tänka på vid byte av redovisningsregelverk.

Bakgrund

Många nystartade företag väljer att tillämpa K2-regelverket första gången en årsredovisning upprättas. Det är oftast lämpligt och lite enklare än att tillämpa K3. I ett senare skede är det i många fall naturligt att fundera på fördelarna med att gå över till K3 även om företaget skulle vara ett mindre företag enligt årsredovisningslagens definition. En del företag väljer dock att starta med K3. Av dessa kommer en del på att de vill ändra till K2.

Får ett företag byta regelverk?

Bokföringsnämnden (BFN) har skrivit ett allmänt råd, BFNAR 2012:4. En mindre ändring gjordes i det allmänna rådet BFNAR 2016:11.
Läs bokföringsnämndens allmänna råd (pdf)

I ett uttalande kommenterar BFN de bestämmelser som anges i de allmänna råden. Läs uttalande om byte mellan K-regelverk pdf) 


I korthet innebär det att:

Det är alltid tillåtet att byta från K2 till K3. Skälet är att K3 anses vara ett bättre regelverk utan förenklingar. Det kan naturligtvis diskuteras vilket regelverk som är bättre eller sämre för ett mindre företag med enklare verksamhet, men det är så det är sagt.


För att byta från K3 till K2 behövs
särskilda skäl. Ett företag kan dock välja K3 som första K-regelverk och därefter byta till K2 en gång utan att det finns särskilda skäl. Anledningen till det senare är att företaget skulle kunna ha valt K3 utan att ha fått tillräcklig information om innebörden och att det i så fall behöver finnas en möjlighet att korrigera valet.


Exempel på särskilda skäl är enligt BFN att företaget har bytt huvudägare eller att företagets verksamhet har minskat betydande i omfattning. Det betonas att skatteskäl inte är särskilda skäl. Då BFN bara anger exempel kan det finnas fler skäl. Viktigt är att företaget anger skälen.

 

Byte av regelverk från K2 till K3

I K3 finns Kapitel 35 - Första gången detta allmänna råd tillämpas. Kapitlet gäller bara första gången företaget tillämpar K3. I kapitlet finns det regler om att en ingångsbalansräkning ska upprättas. Posterna i ingångsbalansräkningen ska upprättas med retroaktiv tillämpning, dvs som att K3 alltid har tillämpats. Detta krav gäller endast större företag.


Det finns dock ett antal poster som inte får räknas om retroaktivt. Det gäller exempelvis avskrivning på goodwill och uppdelning av materiella anläggningstillgångar på komponenter. Det finns dessutom ett antal poster där retroaktiv tillämpning är frivilligt. Exempel på detta är koncernbidrag och uppskjuten skatt.


Om företaget byter tillbaka till K3
efter att ha tillämpat K2 ett tag får kapitel 35 inte tillämpas. I stället ska företaget tillämpa kapitel 10 - Byte av redovisningsprincip, ändrad uppskattning och bedömning samt rättelse av fel. Även här är grundprincipen att ett större företag ska redovisa posterna retroaktivt, dvs jämförelsetalen ska räknas om som om K3 alltid har tillämpats.


Upplysning ska lämnas (tex i not) om varför tillämpningen av den nya redovisningsprincipen (K3 regelverket i det här fallet) leder till mer tillförlitlig och relevant information.

Byte av regelverk från K3 till K2

Det är bara företag som är mindre enligt definitionen i årsredovisningslagen som får tillämpa K2. Därför finns det inte något krav på att redovisa jämförelsetal retroaktivt.

Utmärkande för K2 är att det finns ett antal poster som inte får redovisas trots att de har redovisats enligt till exempel K3. Det kan gälla uppskjuten skatt, egenupparbetade immateriella anläggningstillgångar, finansiell leasing med mera.


I K2 finns Kapitel 20 - Första gången detta allmänna råd tillämpas. Punkt 20.1 behandlar hur sådana poster ska hanteras. Till exempel ska en uppskjuten skattefordran bokas bort mot balanserat resultat.

 

Enligt reglerna i K2 är det frivilligt att räkna om jämförelsetalen (till skillnad mot vad som gäller för större företag som går över till K3). Om företaget inte gör någon omräkning ska föregående års årsredovisning lämnas som bilaga.


Slutsats

Det finns regler för hur byten mellan regelverk ska eller får göras. Dels i BFNs allmänna råd med tillhörande uttalande och dels i K2 respektive K3. Dock är det inte ovanligt att företagen tycker det är lite knepigt att tolka det som står.

Det är naturligtvis väldigt viktigt att det blir rätt. Dels att det är tillåtet att byta regelverk och dels att bytet redovisas på rätt sätt. En senare försäljning av bolaget, en granskning av Skatteverket (beskattningen bygger på bokföringsmässiga grunder) eller ett konkursärende gör att det som redovisats granskas extra noga.

Tveka inte att höra av dig till oss på Azets så hjälper vi dig.

Kontakta oss

Om författaren Johan Nilsson

Skatteexpert och senior redovisningskonsult